Basenjin kommer ifrån Centralafrika och kallades tidigare Congo Terrier och African Bush Dog. Den finns beskriven 1868 av Georg August Schweinfurth och de tidiga försöken att exportera valpar utanför Afrika slutade illa. Rasen visade sig vara ytterst känslig mot europeiska hundsjukdomar och de allra flesta valparna dog i valpsjuka. Det var först 1937 som en lyckad import med överlevande valpar skedde och 1939 bildades den första rasklubben i Storbritannien. Sveriges första basenji kom 1951 och den svenska rasklubben Svenska Basenjisällskapet bildades 1977.
Urhund
Basenjin tillhör rasgrupp 5, spetsar och urhundar, och räknas som en jagande pariahund i kategorin ofullständigt domesticerade schenzihundar. En schenzihund är av de raser som är absolut minst domesticerade av alla hundraser som exempelvis vildhundar som dingon.
Rasen hamnar som näst dummast av de raser som ingick i listan på smartaste och dummaste hundraser enligt forskarna. Det är missvisande eftersom du måste ha med i beräkningen att hundar är avlade för olika ändamål och vad som är smart för en ras är otroligt korkat för en annan. De fungerar på olika sätt och har olika typer av intelligens helt enkelt, men att säga att en ras är osmart för att den är självständig och inte särskilt samarbetsvillig är helt fel.
Rasens egenskaper
Här har du med en väldigt lekfull och glad hund att göra. Det är en snäll hund, men inte en hund för vem som helst på grund av sitt fria ursprung. Rasen är mycket självständig, tänker själv och är uppfinningsrik, vilket betyder att den inte alltid vill samarbeta med sin förare för att den ”vet bättre själv vad meningen med livet är”. Och meningen med livet för en basenji är inte att uppnå elitlydnad eller komma med i landslaget i agility.
Basenjin är ofta reserverad mot människor den inte känner, men även mot andra hundar, och detta kan bli mer påtagligt efter att hunden tappat sin valpiga nyfikenhet och blivit könsmogen. Basenjiägare beskriver sin ras mer som en katt än en hund. Den tvättar sig nästan som en katt tvättar sig och den har samma egensinniga och självständiga sätt som en katt ofta har.
Det är en hund som är väldigt känslig för sin omgivning och som lätt kan bli ängslig eller störd av oväntade händelser. Den blir lätt rädd om någon hanterar den hårdhänt eller brutalt, vilket kan relateras till urhundsgenerna, den är ju mindre domesticerad än de vanliga raserna och har därför en större misstänksamhet mot sådant som kan vara farligt.
En rolig sak med rasen är att den skäller väldigt sällan, istället gör den ett ljud som kallas joddlande, vilket kan låta som ett drillande ylande. Den ylar gärna och även om det heter att den inte kan skälla så kan den faktiskt det, men precis som vargen oftast gör så skäller den endast till med dovt skall när den försvarar sig. Ännu ett tecken på urhund med andra ord.
Utseende
Basenjin är oftast vit och röd med några rynkor i pannan som ger den ett något bekymrat uttryck. Den är en finlemmad elegant hund och bär sitt huvud högt och stolt och rör sig med svävande rörelser precis som en fullblodshäst. Öronen är upprättstående, oftast är kroppen välvinklad på ett naturligt och sunt sätt och svansen bärs karaktäristiskt ringlad, det vill säga rullad, på ryggen. Den är ungefär 40 -45 cm hög och är korthårig utan luddig underull. En praktisk päls för den som inte gillar pälsvård.
